Allergi och hud hos shiba inu
I en ras som annars är påfallande frisk sticker en sak ut. Rasklubbens hälsoenkät 2018 visade att omkring 15 procent av shiborna haft återkommande eller långvariga hudproblem, och att 10 procent hade allergi konstaterad av veterinär. Avelsdokumentet kallar det rasens största problem.
Siffrorna
Rasklubben har gjort hälsoenkäter 2007 och 2018, distribuerade via klubbens kanaler och sociala medier. Svarsantalet var 236 respektive 304, med ungefär lika många tikar som hanar.
| 2007 | 2018 | |
|---|---|---|
| Upprepade eller långvariga hudproblem / klåda | 62 hundar (26 %) | cirka 15 % |
| Veterinärkonstaterad allergi | 13,5 % | 10 % (46 hundar) |
| Antal svar | 236 | 304 |
Avelsdokumentets slutsats:
Detta antyder att allergi inte har ökat i rasen men är fortfarande rasens största problem och som uppfödare bör man inte att använda hundar i avel med allergier.
Två saker är värda att notera. Andelen med hudproblem sjönk kraftigt mellan enkäterna, men frågorna och urvalet skiljer sig, så nedgången bör läsas försiktigt. Och även med den lägre siffran är detta det enda område där rasklubben använder ordet största problem om en i övrigt frisk ras.
Vad allergi hos hund innebär
Avelsdokumentets egen förklaring är rak och värd att återge:
Allergi är en förvärvad eller medfödd benägenhet att reagera med ett överdrivet immunförsvar mot ett främmande ämne, ett allergen. Allergener är vanligtvis proteiner som finns i exempelvis pollen, mögel och hår, och även födoämnen kan innehålla allergener. De kan tillföras kroppen genom inandning, via huden eller via maten.
Atopi är den vanligaste formen av allergi hos hund och innebär en ärftlig benägenhet att utveckla allergi mot allergen i omgivningen. Det är den ärftligheten som gör frågan till en avelsfråga och inte bara en vårdfråga.
Var klådan sitter
Symtomet på allergi hos hund är klåda, och den har ett karakteristiskt mönster — huvudsakligen på kroppens undersida:
- Tassar — slickande, gnagande, rödbruna missfärgningar i pälsen mellan tårna
- Öron — återkommande öroninflammationer
- Buk och ljumskar — rodnad hud
- Armhålor
- Huvudet, vanligen runt ögonen och på nosen
Ett tidigt tecken är ofta inte klåda som ägaren märker, utan slickande som normaliseras. En shiba som “alltid slickar tassarna” gör sannolikt inte det för att den är ren av sig.
Vad du gör om du misstänker allergi
Det här är en veterinärfråga, och sidan ersätter inte en bedömning av din egen hund. Men två saker är värda att veta i förväg.
Utredning tar tid. Atopi diagnostiseras i stor utsträckning genom att utesluta annat — parasiter, infektioner, foderreaktioner. Räkna med flera besök och med att en foderprovokation tar veckor.
Diagnosen kommer sällan tidigt. Avelsdokumentet noterar att vissa ärftliga sjukdomar inte visar sig hos den unga hunden, och nämner uttryckligen allergier som tar tid att diagnostisera. Det är ett av skälen till att rasklubben vill att avelsdjur ska vara minst 22 månader vid avelsdebut — en hund som ännu inte fått sina symtom kan hinna gå i avel innan de visar sig.
Det är också skälet till att frågan hör hemma i valpköpet.
Frågan att ställa uppfödaren
Inte “har valpen allergi” — den kan inte veta ännu. Fråga i stället om linjen:
- Har någon av föräldrarna haft återkommande hudproblem eller klåda?
- Har någon i linjen fått allergi konstaterad av veterinär?
- Hur gamla är föräldrarna? En tvååring som är fri från symtom säger mer än en artonmånaders.
- Har tidigare kullar följts upp? Rasklubben uppmanar uppfödare att samla in diagnoser och rapportera till avelsrådet — en uppfödare som gör det vet svaret.
En ärlig uppfödare som berättar om allergi i linjen är mer värd än en som inte har något att berätta. Rasklubbens strategi bygger uttryckligen på att ägare och uppfödare rapporterar in problem; den som mörkar bidrar till att rasens statistik blir sämre än verkligheten.
Vad rasklubben arbetar mot
Ur avelsdokumentets mål och strategier:
- Att vara försiktig med att inte avla på hundar som varit allergiska eller haft symtom på allergi.
- Att skaffa mer information om vilka hudproblem och allergier som finns i rasen och orsaken till dessa.
- Att inom varje femårsperiod skicka ut enkät till uppfödare och hundägare.
- Att samla in diagnoser och dödsorsaker till avelsrådet.
Det är ett rimligt program för ett problem som inte växer men inte heller försvinner. För en köpare är slutsatsen enkel: det här är den fråga du ska ställa, i en ras där du annars har ovanligt lite att oroa dig för. Resten av hälsobilden finns här.
Vanliga frågor
Hur vanlig är allergi hos shiba inu?
- I rasklubbens hälsoenkät 2018 angav omkring 15 procent av 304 svarande att deras shiba haft upprepade eller långvariga hudproblem eller klåda. Av dessa hade 46 hundar, motsvarande 10 procent av samtliga i enkäten, fått allergi konstaterad av veterinär. I 2007 års enkät var motsvarande siffra 13,5 procent.
Vad är atopi?
- Atopi är den vanligaste formen av allergi hos hund och innebär en ärftlig benägenhet att utveckla allergi mot allergen i omgivningen, till exempel pollen och mögel. Symtomet är klåda.
Var sitter klådan hos en allergisk hund?
- Enligt rasens avelsdokument sitter klådan framför allt på kroppens undersida: tassar, öron, buk, armhålor och ljumskar, samt på huvudet, vanligen runt ögonen och på nosen.
Har allergin ökat i rasen?
- Nej. Andelen med veterinärkonstaterad allergi var 13,5 procent i 2007 års enkät och 10 procent i 2018 års. Avelsdokumentet drar slutsatsen att allergi inte har ökat i rasen, men att den fortfarande är rasens största problem.
Kan man avla på en shiba som har allergi?
- Rasklubben avråder. Avelsdokumentet anger att man som uppfödare inte bör använda hundar med allergier i avel, och har som kortsiktigt mål att vara försiktig med att avla på shibor som har eller har haft symtom på allergi.