Inkallning och lösspring med shiba inu

Varför det är svårt

Det här är inte ett uppfostringsproblem. Det är rasens avelshistoria.

Rasstandarden anger shibans användningsområde som jakthund för fågel och småvilt samt sällskapshund. Rasen utvecklades i bergstrakterna vid Japanska havet för att söka och driva vilt i tät terräng — arbete som kräver att hunden fattar egna beslut på avstånd från sin förare.

En vallhund avlades för att titta på sin människa. En shiba avlades för att titta på viltet. Båda är exakt så bra på sitt jobb som avelsarbetet gjorde dem.

Lägg till rasens självständighet, som avelsdokumentet beskriver som mycket ursprunglig, och du har en hund som hör din inkallning, förstår den utmärkt, och gör en bedömning.

Vad lagen kräver

Detta är inte valfritt, och det gäller alla hundar i Sverige.

Enligt lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter ska hundar under tiden 1 mars till 20 augusti hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Under årets övriga tid ska de hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt, när de inte används vid jakt.

Notera att lagen inte säger “koppel”. Den säger tillsyn — men för en ras med shibans jaktintresse är koppel i praktiken det enda sättet att uppfylla kravet i skogsmark under den perioden.

Brister någon i tillsynen får polismyndigheten meddela de förelägganden och förbud som behövs.

Hur inkallningen byggs

Ingen av de här punkterna är rasspecifik magi. Skillnaden mot en samarbetsvillig ras är att marginalerna är mindre och att misstag kostar mer.

1. Börja i valpåldern, medan hunden följer dig av sig själv. Den period då en valp helst inte förlorar dig ur sikte är det billigaste träningstillfälle du får. Utnyttja det innan självständigheten mognar.
2. Betala orimligt bra. En ras som inte arbetar för beröm behöver något som faktiskt konkurrerar med ett kaninspår. Torrfoder gör det inte.
3. Ropa aldrig i onödan. Varje inkallning du inte kan följa upp lär hunden att ordet är förhandlingsbart.
4. Ropa aldrig för att avsluta något roligt. Om inkallning betyder “nu tar leken slut” har du lärt hunden att undvika den.
5. Träna i stigande svårighet. Kök, trädgård, inhägnad plan, tom skogsväg. Byt inte nivå förrän den nuvarande är tråkig i sin tillförlitlighet.
6. Använd långlina länge. Inte som nödbroms utan som sättet att aldrig få öva på att misslyckas.
7. Bygg ett alternativ till inkallning. En inrutad “vänta” eller ett riktningsbyte fungerar ibland när hunden redan fixerat något.

Att arbeta med jaktintresset i stället för mot det

Rasklubben noterar att allt fler shibaägare tränar och tävlar i hundsporter — rallylydnad, agility, nosework och viltspår — och ser positivt på utvecklingen.

Viltspår är särskilt intressant för den här rasen. Det ger jaktintresset ett lagligt utlopp under kontrollerade former, i koppel, och gör näsarbetet till något ni gör tillsammans i stället för något hunden gör ensam. Nosework fungerar likadant och kräver ingen terräng.

Det löser inte inkallningen. Men en shiba som får använda näsan regelbundet har mindre uppdämt behov av att göra det på egen hand.

Praktiska anpassningar

De flesta erfarna shibaägare landar i någon kombination av dessa:

• Inhägnad lek. Hundrastgårdar, inhägnade fält, uthyrda hundhagar — frihet utan risk.
• Långlina som standard. Fem till femton meter ger rörelsefrihet med behållen kontroll.
• Släpp bara i miljöer utan vilt och utan väg. Och bara med individer som faktiskt visat sig pålitliga där.
• Sele med god passform. Shiban är smidig och kan backa ur ett dåligt sittande halsband.
• Säkra grinden och tomten. Rasen är en skicklig rymmare, och en shiba som lärt sig att grinden ibland är olåst kommer att kontrollera den.
• Id-märkning och registrering. Lagstadgat ändå, och det som gör att en upphittad hund kommer hem.

Den ärliga slutsatsen

Shiban är en utmärkt sällskapshund som råkar vara en jakthund. Det andra försvinner inte för att det första stämmer.

Om du kan acceptera koppel och långlina som normaltillstånd, och bygga frihet i inhägnad i stället för i skogen, är det här en helt hanterlig egenskap. Om du hade tänkt dig en hund som travar löst bredvid cykeln — se guiden om temperament innan du bestämmer dig, och överväg om det verkligen är den här rasen du vill ha.