Shiba inu-valp: socialisering och hanteringsträning
Shiba No-Kai skriver rakt ut att rasen ofta kräver en hel del socialisering och handhavandeträning för att fungera i det svenska samhället. Målet är inte en utåtriktad hund, för det blir den inte. Målet är en trygg hund som går att undersöka hos veterinären och hantera i vardagen utan strid.
Rasklubben säger det själv
De flesta valpguider är allmängiltiga. För shiba finns ett uttryckligt besked i rasens eget avelsdokument, och det är värt att läsa ordagrant:
Shiban har mycket ursprungligt i sitt beteende, vilket ibland visar sig som en avvaktande inställning mot okända människor och en ovilja till att bli hanterad av främlingar. Därför kräver den ofta en hel del socialisering och handhavandeträning för att fungera optimalt i vårt svenska samhälle.
Och konsekvensen av att misslyckas, också från dokumentet: det kan bli svårt att få hunden undersökt av veterinär eller hanterad av utställningsdomare.
Det är ovanligt rakt för ett avelsdokument, och det ska läsas som det står.
Sätt rätt mål
| Rimligt mål | Orimligt mål |
|---|---|
| Klarar veterinärundersökning utan strid | Tycker om främmande människor |
| Låter dig hantera tassar, öron, mun och päls | Hälsar glatt på alla den möter |
| Går lugnt förbi andra hundar | Leker med varje hund i rastgården |
| Är trygg i nya miljöer | Är nyfiken på alla nya miljöer |
| Kommer tillbaka i tränade situationer | Är pålitligt lös i skogen |
Sista raden hör hemma i sin egen guide, men den hör också hemma här: inkallningsträningen börjar under valptiden och är svårare att bygga senare.
Socialisering utan tvång
För en avvaktande ras är exponering och socialisering inte samma sak. Att bära en motvillig valp fram till främmande människor lär den att du inte läser den — precis fel läxa för en hund som ska lita på ditt omdöme resten av livet.
- Låt valpen välja avstånd. Den ska titta på det nya på ett avstånd där den fortfarande äter godis.
- Be främlingar ignorera den. Den som inte tränger sig på blir ointressant, och ointressant är målet.
- Korta tillfällen, ofta. Tio minuter utanför mataffären slår en hel hunddag.
- Räkna underlag och ljud som socialisering. Halkiga golv, galler, hissar, trafik, dammsugare och bilfärd är minst lika viktiga som människor.
- Avsluta medan det går bra. Att sluta på en lugn stund är hela poängen.
Hanteringsträning, konkret
Det här är den träning som betalar sig mest, och den som oftast hoppas över eftersom valpen är liten nog att bara lyftas.
Börja kort och dagligen:
- Tassar. Ta i varje tass, en sekund, belöna. Bygg upp till klotång utan protest.
- Öron och mun. Titta i örat, lyft läppen. Veterinären kommer att behöva göra båda.
- Pälsen mot huden. Vik upp pälsen så att huden syns och borsta en liten sektion. Det är också den rutin som upptäcker hudproblem tidigt — rasens vanligaste besvär.
- Att stå still. Trettio sekunder stillastående på ett bord är en färdighet, inte en självklarhet.
- Att bli hållen av någon annan. Be vänner göra samma övningar, lugnt och kort.
- Kroppsundersökning i ordning. Samma sekvens varje gång gör den förutsägbar och därmed ofarlig.
Målet är att veterinärbesöket ska vara det femhundrade gången någon tar i hunden, inte det första.
Motion under uppväxten
SKK beskriver shiban som en aktiv hund med relativt stort behov av motion och mental stimulans — men också med en otrolig förmåga att slappna av. Båda stämmer, och den andra halvan är lätt att glömma.
Under uppväxten talar det för fri rörelse på mjukt underlag framför långa promenader på asfalt, sparsamt med trappor och hopp, och mental sysselsättning i stället för distans. Rasstandarden varnar dessutom för alltför raka vinklar, som på sikt kan ge ledproblem — ett skäl till att inte bygga en ung hund hårt.
Ensamträning och vardag
Shiban är i regel inte en särskilt separationskänslig ras och har som sagt god förmåga att koppla av inomhus. Ensamträning ska ändå byggas i små steg från början, som för vilken valp som helst — rasens lugn inomhus är ingen garanti för att den klarar att lämnas utan att ha fått öva.
Överväg BPH
Fram till och med 2021 hade bara 55 shibor startat SKK:s beteende- och personlighetsbeskrivning. Rasklubben vill nå 100, sponsrar medlemmar som anmäler sig och anordnar egna tillfällen.
För dig ger BPH en strukturerad bild av din hunds reaktioner. För rasen ger den något den saknar: ett underlag att beskriva mentaliteten med, i stället för enkätsvar och intryck. Det är en av få saker en enskild ägare kan göra som hjälper hela rasen.
Vanliga frågor
När får en shibavalp flytta hemifrån?
- Tidigast vid åtta veckors ålder, enligt Jordbruksverkets regler för svenskfödda valpar. Valpen ska dessutom vara veterinärbesiktigad högst sju dagar före överlämnandet, och normalt id-märkt och vaccinerad.
Blir en shiba social med främlingar om jag socialiserar mycket?
- Trygg, ja. Utåtriktad, sannolikt inte. Avvaktande hållning mot okända är ett rastypiskt drag som beskrivs i både rasstandarden och avelsdokumentet. Målet med socialisering i den här rasen är att hunden ska klara situationer den inte gillar, inte att den ska börja gilla dem.
Varför är hanteringsträning så viktigt för shiba?
- För att rasen ogillar att bli hanterad av främlingar. Avelsdokumentet varnar för att misslyckad träning kan göra det svårt att få hunden undersökt av veterinär eller hanterad av utställningsdomare. En vuxen shiba som aldrig lärt sig bli undersökt är ett verkligt praktiskt problem.
Hur mycket ska en shibavalp motionera?
- Måttligt och utan hårda belastningar under uppväxten. SKK beskriver rasen som aktiv med relativt stort behov av motion och mental stimulans, men en växande hund ska inte springa långt på hårt underlag. Fri lek på mjukt underlag och korta promenader är bättre än långa tvingade turer.